Med sin tredje symfoni skapade Ludwig van Beethoven inte bara ett musikaliskt mästerverk, utan lade också grunden för de stora klassiskt-romantiska verken inom denna genre. Den fyrsatsiga symfonin, som är cirka femtio minuter lång och bär tillnamnet Eroica, sprängde inte bara formellt alla tidigare dimensioner. Endast första satsen motsvarar hela längden av en symfoni av Mozart eller Haydn. För första gången ingick dessutom en begravningsmars i en symfoni. Ur detta verk, som kom till under intrycken av den franska revolutionen, talar framför allt passion, sorg och glädje. Beethoven, så berättas det, hade från början tänkt att kalla sin tredje symfoni efter den tidvis av honom beundrade franske konsulen Napoleon „Bonaparte“. Men den besvikne kompositören ska snabbt ha övergivit denna tanke efter Napoleons självkröning år 1804 och rasande tagit bort titeln från titelbladet. I rubriken för den första London-partituret från 1809 talas det om en okänd hjälte eller en „stor människa“ (Sinfonia Eroica composta per celebrare la morte d'un Eroe respektive senare per festeggiare il sovvenire di un grand'uomo); vilket gör att „hjältefrågan“ trots många spekulationer inte är entydigt utredd än idag. Ett hemlighet är däremot att Beethoven själv ansåg Eroica vara sin mest betydelsefulla symfoni. PROGRAMLudwig van BeethovenSymfoni nr. 3 Es-dur op. 55 („Eroica“) Alla datum